poster
poster
Intuitivt har vi lätt för att bestämma vad vi uppfattar som höger och vänster i politiken. Men leder verkligen de här benämningarna oss rätt? Om vi närmare granskar vad olika partier står för blir ibland höger vänster och vice versa. I stället för att hjälpa oss att orientera oss i den politiska terrängen kan höger-/vänsterskalan snarare leda oss vilse. Det kan vara dags att hitta andra skalor för att positionera de politiska partierna.
Skrönikans titel – höger vänster om marsch! – är ett militärt kommando som betyder att man är fri att gå åt vilket håll man vill.
Den parlamentariska demokratin erbjuder väljarna ett smörgåsbord av värderingar och ställningstaganden som kan vara nog så svårt att överblicka. För att vi ska kunna orientera oss i det politiska kalejdoskopet måste vi förenkla och systematisera. Vi måste gruppera de politiska budskapen i kluster som vi kan välja mellan.
Traditionellt kan vi urskilja två huvudlinjer i politiken. Låt oss kalla dem linje A och linje B, och se närmare på ett subjektivt urval av grundvärderingar som vi kan uppfatta som typiska för respektive linje.
LINJE A LINJE B
Reglering Näringsfrihet
Protektionism Frihandel
Stark stat Nattväktarstat
Makt åt Kungen/Regeringen Makt åt folkförsamling/Riksdag
Individen underordnas kollektiv Individualism
Kontroll Yttrandefrihet
Statligt ägande Privatisering
Historiskt har linje A företrätts av konservativa partier medan linje B är typiska värderingar för liberala partier. Går vi tillbaka till den terminologi som etablerades i franska nationalförsamlingen 1790 skulle vi kunna kalla linje A för höger och linje B för vänster. Den uppdelningen fungerade fortfarande bra i Sverige under mitten av 1800-talet, då liberaler utmanade det gamla privilegiesamhället och socialismen ännu inte hade blivit en politisk kraft att räkna med.
I dagens Sverige är det svårare att orientera sig på den politiska kartan med hjälp av linje A och linje B. Den traditionella socialdemokratin har mycket gemensamt med värderingarna i linje A, och borde då betecknas som höger. Men inom socialdemokratin finns också ett starkt stöd för linje B bland de s.k. kanslihusbyråkraterna. Alltså skulle de som brukar gå under beteckningen högersossar i själva verket vara vänster.
Moderaterna har ett starkt inslag av värdekonservativa, som ligger nära linje A och alltså – tillsammans med socialdemokraterna – kan klassificeras som högerblocket i svensk politik. Men även moderaterna är splittrade. Där finns också en nyliberal falang som innan moderaterna blev nya moderaterna hade ett dominerande inflytande på partiets politik. Man skulle alltså kunna säga att moderaterna under senare tid rört sig från en tillfällig position som vänsterparti till att återigen bli ett parti med starkare högerprägel.
När det så gäller de mindre partierna ligger folkpartiet, som sig bör i ett historiskt perspektiv, ganska stabilt förankrat på vänsterkanten, linje B. Svängningarna mellan olika slag av liberalism rubbar knappast den bilden i grunden. Centern verkar däremot ha flyttat tyngdpunkten i sina värderingar och är numera mer sympatiskt inställd till vänsterlinjen än man tidigare varit.
Vänsterpartiet är uppenbarligen ett utpräglat högerparti, låt vara att de har andra syften med regleringar, protektionism, statlig kontroll osv. än de nya moderaterna har. Sak samma med Sverigedemokraterna.
Förvirringen är alltså total, och visar framför allt att när kartan och terrängen inte stämmer överens kan det vara lockande att välja kartan. Dock är det bättre att satsa på terrängen, eller en bättre karta, om man vill hitta rätt. Det borde vara dags att skrota höger-/vänsterskalan i den svenska politiken, den leder mer fel än rätt. Varför inte införa en öster-/västerskala i stället? Gärna kompletterad med en nord-/syddimension för att komma ifrån den överförenklade linjära skalan.
Höger vänster om marsch
lördag den 5 mars 2011